Att försöka bli frisk från en ätstörning är ett heltidsjobb. Det är fruktansvärt svårt och det kräver konstant kämpeglöd. Jag har gått ner i vikt igen, jag slarvar med maten, även fast jag försöker göra mitt bästa. Jag försöker verkligen, tvivla aldrig på det. Jag har fått ut min vårdplan, det känns så verkligt när man läser den. Att jag har problem. Att jag är sjuk. I den har jag officiellt fått ytterligare två diagnoser, tvångsproblematik och social fobi. 

 

Just nu skall fokuserar vi främst på anorexin, och jag har fått ett erbjudande om att få gå på dagvård efter studenten. När jag blivit bättre i min ätstörning kommer jag att skickas vidare till en vuxen psykiatrisk klinik som fokuserar på emotionell instabilitet (då de misstänker att jag lider av emotionell instabilitet personlighetstörning) för att få hjälp med resten av mina diagnoser. Det känns tungt, att jag har så mycket kvar att arbeta med, att det kommer gå flera år innan jag blir frisk. Om jag någonsin blir det. 

 

Idag gick jag inte till skolan, bestämde mig för att ta en vilodag eftersom jag egentligen är fortsatt 50 % sjukskriven, men går till skolan på heltid ändå. Jag har äntligen hunnit ikapp mina klasskompisar (glad tjej), jag låg efter i flera kurser efter förra årets sjukhusinläggning, men nu är jag ikapp, med bra betyg dessutom. Det känns så himla skönt, jag är lättad. Men vårterminen kommer att fortsätta vara galen, och jag kommer att fortsätta kämpa med skolarbetet. 

 

Jag har alltid varit den som kämpat ihjäl mig med skolarbetet, och alltid lyckats få precis godkänt, om jag haft tur. Men nu, efter jag fick min ADHD diagnos förra året och förstod att jag faktiskt har inlärningssvårigheter och inte är dum, korkad (som jag alltid trodde att jag var) så har jag 5st G, 11st VG & 3st MVG hittils. Det är svårt för mig att säga detta, men jag är stolt över mig själv. Det kanske inte verkar stort för er som läser, men för mig är det gigantiskt. 

 

Det blev ett långt inlägg, men jag ville uppdatera er lite på hur det går för mig just nu. Hoppas att någon orkade läsa allt.

Puss. 

Ja just det ja, jag har en blogg.

 

Jag vet inte vad jag skall skriva?

Öhm..

• Jag måste skriva mattdagbok varje dag men det glömmer jag bort.
• Jag har gått upp i vikt. 
• Jag har börjat kolla på ännu en ny serie. 
• Skolan har börjat och jag tar studenten om mindre än 5 månader. 
• Jag har börjat tycka om och dricka kaffe (<3)
• Mitt hjärta gör ont hela tiden för jag älskar någon som älskar mig tillbaka men det är för mycket i vägen

precis avslutat mitt många, många dagars maraton av en serie (buh, saknar serien redan) 

nu existerar jag i min säng tillsammans med broder daniel, the smiths, nada surf och the cure. 

 

vill egentligen skriva en årsresume men jag orkar inte

2012 var ett år av sjukdom, sjukhus, musik, kärlek, vänskap, självhat och ångest

de första dagarna av 2013 har varit ungefär likadana