Jag blir galen av alla ljud runt mig, jag slänger händerna över öronen och blundar det hårdaste jag kan. Allt är grått, ingenting har färg. Mina skulderblad är trötta, ögonlocken likaså. Tiden på dagen går sakta, jag tittar på klockan var femte minut och längtar tills det blir kväll igen. Varje sekund vill jag sova. Det värsta med att sova är att behöva kliva upp igen. Jag vill pynta mina ögon svarta, som den aggressiva femtonåringen jag en gång var, gjorde. Men jag möter min hopplösa blick i spegeln, jag orkar inte. Jag orkar inte anstränga fingrarna mer än vad jag gör. 

 

Förbannade hjärta som fortsätter slå.