För exakt ett år sedan, den första december 2011 satt jag på barn och ungdomspysk akuten för första gången. Jag satt i ett rum och blev granskad, alla visste att jag tänkte ta livet av mig. Armarna var blodiga och min blick var tom. Jag hade ett bmi under anorexigräns, ändå de sa till mina föräldrar och mig.. "det är inte så lågt för att vara här." De skickade hem mig igen, med mediciner och dygnetrunt bevakning av föräldrar. 

 

Idag, just nu, den första december 2011 sitter jag med min bästavän i min säng. Vi somnade i morse efter en halvtokig natt där vi gjort sånadär saker som man inte borde göra. Vi dansade i vår egen glittriga, snurriga värld. Vi satt på balkongen klockan halv fyra på natten, drack te/kaffe och rökte cigaretter och sådantdär. Allt är vackert när vi är tillsammans, ännu vackrare när vi är så där snurriga och världen dansar runt omkring oss. Ikväll skall vi bege oss ut på äventyr igen, vi skall träffa fina vänner, dricka alkohol, gå ut på krogen, röka cigaretter och dansa iväg i natten. 

 

Jag har varit med om så mycket på ett år, ett år som förändrat mitt liv. Men ser ni? Ser ni att idag är så mycket än första december 2011?